Jag och familjen är precis hemkomna från Italien. Vi har varit i Rom i fem dagar med hela tjocka släkten och förutom att vandra runt och kika på sevärdheter hela dagarna, så har vi även hunnit kalasa ordentligt. Min 7-åring har blivit en 8-åring, svärfar har fyllt 65 år och svärmor 60 år. Tre morgnar i rad sjöngs det ”Ja må hon/han leva” och Italienarna måste ha undrat vad vi höll på med varje morgon.
Våren har kommit till Rom, körsbärsträden blommar och grönskan kikar så smått upp ur marken. Det kändes riktigt tungt att ta på sig täckjackan i morse efter att ha traskat runt utan jacka helt och hållet. På den här vältrafikerade gatan stötte vi på en hel allé av apelsinträd. Ingen äter apelsinerna, då de är giftiga av alla avgaser, men visst är det vackert?
 |
| Från vänster: kanin, höna och kyckling |
Familjen tyckte att jag inte skulle lägga någon tid på matlagning, men jag som varit i Rom förr ett par gånger visste bättre. Låt dem hållas! Vi besökte ett par restauranger och beställde bland annat in en sparrisrisotto. Riset var förvisso perfekt kokt, men sparrisarna lyste med sin frånvaro. Inget salt, ingen peppar, inga kryddor alls. Ändå åt vi bland romarna för att försäkra oss om att undvika turistfällorna. Nej vad tråkigt!
Som tur var låg en stor och fin saluhall placerad ca 50 meter från vår lägenhet. De har en hel avdelning med fantastiska fiskar.
Och här nedan hittade jag en massa spännande bläckfisk sorter. Hade jag haft tid hade jag provat alla sorterna jag hittills inte träffat på.
Jag hittade en massa spännande grönsaker (vilka troligtvis är växthusodlade till stor del) och kött av bra kvalité, vilket resulterade i att jag lagade kvällsmålen i lägenheten istället. Italienarna själva har ett i våra ögon märkligt intagande av sina måltider. På morgonen snapsar de i sig en liten espresso. Känner de hunger så tar de en panino (macka), eller en pizzetta (pizza slice), som de tuggar på medans de är på väg någonstans. Någon middag äter de inte förrän sent på kvällen och då är en 7 rätters inte ovanlig. Svärfar kommenterade att han inte sett en enda överviktig person sedan vi anlänt, så helt fel kan det inte vara. Vi anpassade oss efter detta och satte i oss panini med skivad porchetta (Gud så gott) och till kvällen lagades mat i stora drivor.
Ett besök på
Campo de Fiori (en stor utomhusmarknad) var klimax för min del. Ni vet hur det blir när det blir för mycket av det goda…jag visste inte vad jag skulle köpa utan gick mest runt och stirrade på allt.
Jag besökte också
Castroni, som är en butikskedja som säljer delikatesser och specialiteter. Även här blev jag förvirrad av det förstora utbudet, så jag gick ut med endast en påse Sicilianskt havssalt. Nu när jag är hemma grämer jag mig, jag borde ju handlat det och det och det…
Desserter är min stora svaghet och som tur var är sådana mycket goda i Rom.
 |
| Överst t.v. Bomboloni, överst t.h. Strufoli (Napolitansk specialitet). Nere t.v. Cannoli (Siciliansk specialitet) och nere t.h. Tortina con crema e pinoli |
|
8-åringen plockade Fortuneller (kumquat/kinesisk mandarin) i vår Romerska trädgård, så dem skar vi upp och smaksatte vattnet med. En dryck för de törstiga vandrarna. Jag lyckades även släpa med mig hem en del ovanligheter, som jag skall laga lite godsaker av. Sådant som komma skall...
