fredag 4 januari 2013

Macarons del I

Jag har aldrig ätit en macaron. Kan ni förstå det? Kvinnan som har ätit krokodil, lammtestiklar, grisöron, sniglar, känguru, lammtarmsgryta, grisfötter, struts, blodkorv m.m. hyser skräck för denna lilla kaka, som om den vore ett virus. Ja, det är så min hjärna registrerar denna lilla färglada dessert. Macarons blev populära ungefär samtidigt, som jag började uppmärksamma tillsatser på allvar. Först tyckte jag att de såg ut som små torra bullar gjorda av spettekakedeg - dvs.något med smak av pappkartong. När det sedan blev väldigt stor uppmärksamhet runt dem försökte jag mig på att köpa dem. Tyvärr visade innehållsförteckningarna aldrig det jag ville se. Alldeles för många E. När jag väl hamnade på ett "riktigt" bageri och bad om innehållsförteckningen så svarade man antingen att det var hemligt eller "nej men vi använder bara naturliga ingredienser". Det finns mycket som folk anser vara naturligt, som jag aldrig skulle stoppa i min mun, så jag avstod hellre - av princip. Nu känner jag att det nästan är pinsamt - jag kan ju inte gå runt och aldrig ha ätit detta, även om det smakar papp-kartong. Ja, men då blir det väl till att baka dem, men det blir ju ganska svårt att veta om jag lyckats bra när jag inte har något att jämföra med, mer än utseendet.

Jag lånar en bok på biblioteket, som jag tror skall hjälpa mig. Tyvärr ingår karamellfärg i nästan alla blandningarna. Vill jag alltså baka hallonmacarons, kommer jag även få i mig E120, mera känt som röd hushållsfärg, som är ett extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen. Ville jag äta löss hade jag bosatt mig i djungeln och slickat baksidan av stenar.

Jag hittar två stackars blandningar, där kakaopulvret ger färg till kakan. Brunt får det bli. Här kommer resultatet av det första försöket.

Hasselnötsmacarons - (14 st)

80 g äggvitor (2 st)
60 g socker
120 g florsocker
80 g finmalda hasselnötter
5 g kakaopulver
1 nypa salt


  Mixa de malda hasselnötterna med florsockret. Det skall bli som ett mjöl.

 Sikta blandningen så att inga grova bitar följer med. Släng bort det som blir över i silen/sikten.

 Det siktade.

 Vispa äggvita med en nypa salt. Tillsätt sockret tills allt är blankt.

 Jag väljer en liten rund tyll.

Blandar ihop hasselnötsmjölet med äggvitan, försiktigt. Krämen känns tung - jag inser redan nu att jag har tabbat mig. Jag höll på med annat och blandade slarvigt istället för att vända försiktigt.

 Jag väljer ett vanligt bakplåtspapper - inte ett återanvändbart. Det bruna återanvändbara är väldigt glatt och jag är rädd att smeten rinner ut för mycket. Med mycket möda lyckas jag klämma ut de här två klickarna.

 Jag byter till en större till. Nu j-vlar!

 Resten klickas ut av bara farten. Det blir 28 klickar (receptet säger 30-40).
Jag är slarvig - ingen ordning alls.

Lite olika storlekar, skall man göra något åt dessa topparna?
Platta till med blött finger, eller plattas de ut när de gräddas?
Nu skall de stå i en timma. Varför förtäljer inte boken.

Hasselnötskrämfyllning:

0,8 dl mjölk
10 g maizena
10 g socker
20 g äggula (1 st)
25 g malda hasselnötter
20 g mjukt smör
 Under tiden gör jag fyllningen. Värm mjölken i en kastrull. Blanda ihop socker och maizena.
Tillsätt äggulan, vispa och rör sedan ner den ljumna mjölken. Häll över blandningen till en kastrull
och koka kort tills det blir en tjock kräm. Hur tjock förtäljer inte boken heller.

 Då man skall lägga till de malda hasselnötterna och smöret efter att krämen är klar,
gissar jag att den inte skall vara för tjock, för hasselnötterna suger nog åt sig mycket vätska
och krämer brukar stelna bra när de får stå lite.

Nu har macaronerna fått stå en timma och jag ser ingen skillnad på dem.
Topparna är kvar och jag börjar oroa mig. Ugnen på 150°C och de bakas i 12 minuter.

Jag glor in genom ugnsglaset hela tiden.
Blir glad när jag ser att den lilla krulliga ringen börjar forma sig runt kakorna.

 Tyvärr blir de krulliga ringarna lite olika stora. Vissa tappar formen helt. Topparna är kvar, som jag befarade. De har inte alls fått den där släta vackra ytan, som man ser hos proffsen.
Det positiva är att de inte alls har runnit ut, bara puffat upp sig lite.
Jag antecknar att optimala spritsstorleken får bli runt 3-3½ cm i diameter.

 Krämen blev lite för lös, men jag klickar en tesked av den på en halva...

 ...och klämmer dit den andra halvan. Jag får inte trycka för hårt, får då rinner det ut.

 Ugly fuckers!

Så! Någon har sagt att man skall lägga dem i kylen ett par dagar innan de skall ätas. Jag låter dem vila i kylen i en timma, så har åtminstone krämen stelnat lite. Äter en av dem och de smakar faktiskt mycket gott - mycket hasselnötssmak. De är inte så hårda som jag trodde att de skulle bli - ni vet, som maränger. De är lite sega i mitten och ja, smaken är det inte något fel på. Även om de är fula.

Jag har redan spanat in några andra recept, som jag skall testa. Fortsättning följer...

Receptet ovan kommer från boken Makaroner av Marie-Laure Tombini.